FRID, att skapa och sprida frid

 

Att skapa frid och sprida frid är en god handling, då det minskar lidandet . Det uppfyller delar av de tre moralerna.

Vad är frid?

Först måste vi ju veta vad som menas med frid innan vi vet hur vi ska uppnå det och sprida det. Frid är ett sinnestillstånd som kännetecknas av att oro saknas.

Oro är fridens motsats och är en försvarsmekanism hos oss som är till för att hantera faror av olika slag. Faror kan leda till att man bereder sig för flykt eller kamp. Oron kan då övergå i rädsla, panik (svår rädsla), aggressivitet. Det påverkar kroppen på så sätt att vi upplever en negativ stress. Dess fördelar är att vi blir pigga och vaksamma. Dess nackdelar är att oron i sig innebär ett lidande och leder till ett beteende som kan orsaka nackdelar för oss. Att vi lättare kommer i konflikt med andra. Att vi får svårt att tänka rationellt. Att vi känner oss pressade att fatta snabba men oövertänkta beslut. Den negativa stress som oron ger upphov till förkortar även våra liv genom att vi drabbas av sjukdomstillstånd vid lång oro.

Frid däremot, gör att vi lättare får vänskapliga relationer till andra. Att vi lättare kan tänka rationellt och fatta bra beslut.  Men det finns en nackdel med frid. Att vi inte reagerar på faror så att vi kan skydda oss mot dem. Därför måste frid kombineras med vaksamhet på det som kan vara farligt eller till nackdel för oss.

Hur skapar vi då frid för oss själva?

För att kunna sprida frid måste vi först förstå hur vi skapar frid för oss själva. Det handlar främst om en inställning till omvärlden.

Den orolige ser faror överallt, även där det inte finns några.
Den fridfulle ser farorna där de är och då är det verkliga faror.

Den orolige ser i framtiden faror överallt.
Den fridfulle ser farorna i framtiden, men endast de som är verkliga faror.

Den orolige går mycket på känsla när det gäller att uppfatta de verkliga och inbillade farorna.
Den fridfulle förlitar sig på kunskap om sin omvärld för att värdera om något är en fara eller inte. Då använder sig den fridfulle av rationellt tänkande. Om detta "något" är obekant för den fridfulle så förhåller sig den fridfulle avvaktande och försöker få mer kunskap om detta "något" så att denne vet hur man bör förhålla sig till det.  

Några praktiska exempel som är ganska vanliga:

- Ett prov. Det kan vara examinationer av olika slag (uppkörning för körkort) eller prov,test som har inverkan på ett betyg som man får när man går i skolan eller avgör om man får ett jobb eller inte. Den orolige kommer att oroa sig för ett framtida scenario som innebär att denne misslyckas i provet och får nackdelar för det. Detta skapar negativ stress och den orolige drabbas av oförmåga att tänka. Det är då stor risk att den orolige misslyckas på provet.
Den fridfulle tänker inte så mycket på framtida scenarior som kan skapa oro utan genomför provet utan att distraheras av mörka tankar om eventuella misslyckanden.  Däremot förbereder sig den fridfulle för att kunna genomföra provet på bästa sätt, med god sömn och skärpt koncentration.

-Den orolige och den fridfulle ska gå över en starkt trafikerad gata. Detta utgör en verklig fara, då risken finns att bli påkörd av ett fordon.
   Den orolige känner stark rädsla och får en negativ stress som blockerar rationellt tänkande.  Den orolige riskerar då att fatta ett oövertänkt beslut om hur denne ska ta sig över gatan och utsätter sig därför för stor fara. Exempelvis genom att bara springa rakt ut i gatan (något som vilda djur ofta gör med dödliga resultat som följd).
   Den fridfulle använder sina kunskaper och erfarenheter för att bedöma om det går att ta sig över gatan och i så fall när. Den fridfulle har då i bakhuvudet att bedöma fordonens framfart utifrån hastighet och avstånd och litar för säkerhetsskull inte på att fordonens förare tar rationella beslut som innebär att de bromsar in när de ser att den fridfulle är på väg över gatan. Den fridfulle är i dessa lägen skärpt i tanken och koncentrerad inför uppgiften att ta sig över gatan.

Så, grunden för att skapa frid hos oss själva är kunskap och erfarenheter som används för att styra beteendet. Men även en person som är orolig kan ha mycket kunskap och erfarenhet. Men när det kommer till en situation som kan innebära fara kommer denna kunskap och erfarenhet att inte ha så stort inflytande på beteendet, utan mer primitiva flykt och aggressionsbeteenden tar över.

Det finns då ett sätt att träna upp sin frid och minska sin oro. Den utgår från meditation. Meditation är ett sätt att träna bort sina orostankar. Den utgår från att man befinner sig i en bekväm men upprätt ställning som gör att man känner sig avslappnad men inte sömnig. Det är ju vanligt att man tänker på allt möjligt när man befinner sig i vila, men i meditation ska man undvika att tänka på något med möjligt undantag av en sak. Det är bäst att tänka på en sak eftersom icketänkande är svårare. Bäst är att fokusera blicken på ett stillastående föremål framför sig och endast tänka på detta föremål.  Föremålet ska vara av en sådan art att den inte väcker andra tankar.  Blicken ska vara stilla så att den inte vandrar över föremålet. Så fort en annan tanke kommer infarande ska man försöka släcka denna och behålla koncentrationen på just det utvalda föremålet.  Då det tar en liten stund att komma i ro inför meditationen bör den vara minst 1 minut lång.

Hur sprider vi frid?

När vi förstått hur vi skapar frid för oss själva så kommer det att påverka vårt beteende så att det uppfattas som fridsamt. Genom kunskap om mänskliga beteenden så tänker vi på vad som kan skapa oro och undviker detta. Exempel är ryckiga rörelser, skarpa ljud och ansiktsuttryck och kroppsspråk som visar aggression och rädsla som ju speglar oro, men även ansiktsuttryck som kan vara provocerande såsom överlägsenhet och arrogans. Vi talar tydligt och välartikulerat för att undvika missuppfattningar som kan sprida oro. Vi har ett milt och vänligt ansiktsuttryck och ett kroppsspråk som signalerar välvilja. Vi använder ett tal som inte utmanar och provocerar. Vi lämnar prestige åt sidan . Vi argumenterar sakligt med den baktanken att vi kan ha fel och är därför beredda att ändra oss om den vi samtalar med har bättre argument.

Om vi ska lugna ett däggdjur annat än människor, är det viktigt att tänka på att vi människor har vissa beteenden som vi människor uppfattar som vänliga men som andra däggdjur  istället uppfattar som aggressiva. Såsom att visa tänderna, vilket vi människor gör när vi ler. Eller att inte titta rakt i ögonen vilket av många däggdjur uppfattas som utmanande.