Livets mångfald

De regler för förändring som Gud lagt i sin skapelse av världsalltet gav upphov till liv på olika håll i världsalltet. De olika livsformerna skiljde sig från den icke levande delen av världen på tre olika sätt: 

En tydlig avgränsning mot omvärlden, processer i sig som omvandlar energi och materia till olika former, förmågan att skapa likartade kopior av sig själv. 

Livet antog olika former och skepnader anpassade till de olika villkor som rådde där livet uppstod, men även utifrån händelser som kunde ses som slumpmässiga.
Häri uppstod en stor mångfald av livsformer av olika karaktärer runt om i världsalltet, karaktärer som dessutom hade förmågan att ändras med tiden. Detta till Guds glädje, ty Gud vill se inte bara mångfald utan även förändringar då de regler Gud lagt in i världsalltet innebär en evig förändring av världsalltet och dess innehåll. 

   En del livsformer kunde skilja sig i ett avseende från  andra livsformer. De hade nämligen ett medvetande, en förmåga att uppfatta sin omvärld . Men en mer avancerad livsform hade inte bara medvetande, utan även förmågan att  utföra tankar som var fria från de fundamentala tankar som handlar kring det egna överlevandet. Tankar kring framtid kopplat till dåtid. Tankar och funderingar kring tillvarons villkor och naturen kring allt det som vi omges av. Tankar och funderingar att kunna avläsa Guds vilja i den omgivning som denna livsform befann sig och att kunna ta ansvar för sina handlingar gentemot denna vetskap. Sådana livsformer hade förmågan att kommunicera med Gud, till Guds glädje. Dessa livsformer blev försedda med en själ, en bit av den andliga världen, som har förmågan att tillåta livsformen att kommunicera med Gud.
   Människan är en sådan livsform.

Begynnelsen och utvecklingen av den materiella världen

 

Före begynnelsen av det världsallt vi människor känner till, den materiella världen, fanns endast andevärlden. Om denna har vi människor lite kännedom, men vi vet att Gud härskar här. Gud är en andlig varelse vars storhet är ofattbar för människan. Men vi vet att Gud är en varelse med oändlig visdom och med  förmågan att skapa något ur intet.

 Så kom det sig att Gud skapade den materiella världen, en värld som vi människor befinner sig i och som ligger utanför andevärlden. Vi kallar denna världen för "Universum" eller "Världsalltet".
    När Gud skapade den materiella världen så skedde det vid en specifik tidpunkt för länge sedan. Strax efter att den skapats var  den materiella världen oerhört liten och enhetlig. Den var mycket mindre än lillfingernageln hos en människa och den bestod då av fyra substanser. Tomrum, energi, kraftfält och tid.   Men Gud hade i denna  skapat förmågan till utveckling, föränderlighet och mångfald. Detta möjliggjordes av tiden. Tomrummet hade fått egenskapen att kunna växa i storlek för att däri innehålla energin och kraftfälten. Energin fick egenskapen att kunna omvandlas i olika former medan kraftfälten delade upp sig i några olika sorter som kunde växelverka med energin.
Härmed var grunden lagd inte bara till mångfald av energi och dess växelverkan med kraftfälten, utan även att dessa skulle kunna bilda komplexa strukturer, bland annat det vi kallar liv.

Strax efter skapelsen började tomrummet i  den materiella världen att  utvidga sig. Energin bildade olika former, såsom strålningsenergi och materia. Dess enorma mängd började fördelas i det växande tomrummet tillsammans med kraftfälten.  Växelverkan mellan kraftfälten och energin startade olika processer som ledde till strukturer som inte funnits förut. Små materiapartiklar bildades av delar av den ursprungliga energin. Dessa slog ihop sig och bildade så småningom strukturer som vi kallar atomer.

   Dessa var av bara några få och enkla sorter. Men de bildade stora moln som i sitt inre förtätades på olika ställen. Förtätningarna blev varma av att de infallande atomerna krockade med varandra. De blev också tätare i sina mittersta delar och klotformade. Slutligen blev det så varmt och tätt att atomerna splittrades i sina beståndsdelar och några av dessa beståndsdelar började slå ihop sig till större aggregat. När så skedde omvandlades en del av materiaenergin till strålningsenergi och förtätningen började lysa. Förtätningarna hade blivit stjärnor. Dessa stjärnor kunde lysa under långa tidsperioder så länge som de små materiepartiklarna slog ihop sig till större aggregat av materiepartiklar.  Men dessa aggregat kunde inte bli hur stora som helst, utan när en viss gräns på aggregatens storlek uppnåddes så upphörde energiomvandlingen av materiaenergi till strålningsenergi.  När detta skedde, exploderade stjärnan och dess yttre delar kastades ut i tomrummet. Materiepartiklarna i de utkastade delarna svalnade och började slå ihop sig till atomer igen. Men nu fanns det atomer av många olika slag förutom de ursprungliga få. 

Stjärnor fortsatte att bildas ur gasmolnen, men delar av gasmolnen innehöll nu atomer som kunde bilda fasta material istället för bara gaser. Dessa atomer hade bildats av tidigare stjärnor som exploderat. Nu började stjärnor bildas som omgavs av mindre klotformade ansamlingar av fast material och gaser, nämligen planeter. 

De nya sorterna av atomer som bildats i stjärnorna hade förmåga att binda sig till andra atomer och bilda små aggregat av ihopbundna atomer. Sådana vi kallar "molekyler". De var först enkla och bestod bara av några få olika eller lika atomer, men i vissa miljöer på några planeter kunde molekylerna samverka och bilda mer komplicerade molekyler som i sin tur kunde samverka och bilda system som kunde skapa nya molekyler och omvandla olika energiformer. Dessa system bildade  avgränsningar till omvärlden för att inte flyta ut. De kunde också växa och bli större. Efter en viss tid uppstod i vissa system förmågan att kunna dela upp sig i två likadana system då det ursprungliga systemet började bli för stort för att molekylerna skulle kunna samverka på ett ordnat sätt. Härmed var de första livssystemen bildade: Förmågan att omsätta materia och energi, att växa genom detta och att kunna kopiera sig själv. 

Med tiden uppstod sedan förmågan hos dessa livssystem att kunna slå ihop sig till andra livssystem och samverka med dessa och bilda stora system av dessa livssystem. Olika livsformer uppstod som var anpassade till olika möjliga miljöer genom en ny process, anpassningsprocessen.  Med tiden uppstod livsformer som kunde uppfatta sig själva, ha ett medvetande. Senare kunde även den mest avancerade livsformen uppstå. De som inte bara hade ett medvetande, utan även ett fritt tänkande. Dessa livsformer försågs med andeväsen från andevärlden, det vi kallar "själar", då dessa var de första materia och energisystemen i Universum som hade förmågan att kommunicera med Gud i andevärlden.   

 Gud hade utformat mångfalds och förändringsprocesserna på så sätt att sådana livsformer skulle kunna uppstå Men Gud hade också i dessa processer lagt i en slumpfaktor som gjorde att vägarna som förändringarna kunde ta skulle kunna skapa mångfald som Gud ej kunnat förutse. För Gud gläds över att inte kunna förutse allt. 

Symbolen för Guds väg

GUDS VÄG, SYMBOL

Tre delar i symbolen sammanfattar vägledningen för människans agerande i enlighet med Guds väg. Symbolerna pekar på hur människan ska agera för att uppfylla Guds vilja.

Cirkeln som är upphöjd och ligger i mitten:
Människans agerande utifrån kunskap och moral

En cirkel med små strålar representerar upplysning då den påminner om en sol. Inne i denna sol finns en enkel figur som i basen består av två böjda linjer som möts i varsin ände varifrån en rät linje pekar uppåt.
   Den högra böjda linjen representerar kunskapen. Det är då kunskapen om Guds skapelse, som representeras av cirkeln nere till höger om mittcirkeln.
Den vänstra böjda linjen representerar moralen. Det är då de moraliska principer som pekar mot cirkeln nere till vänster om mittcirkeln.

Vänstra nedre cirkeln, moralen
Denna är enkel och består av en stor omfamnande cirkel om i sig har tre mindre cirklar.
Den mindre cirkeln till vänster är den egna överlevnaden.
Den mindre cirkeln till höger är den mänskliga artens överlevnad.
Den mindre cirkeln ovanpå är den omgivande levande naturens överlevnad.
En god människa ska verka för den egna, den mänskliga arten och den omgivande levande naturens överlevnad.

Högra nedre cirkeln, Kunskapen om Guds skapelse, Universum.
Denna cirkel består av en stor cirkel som omger ett trädliknande föremål. Den stora cirkelns periferi har en vågformad linje kring sig. Detta representerar den andliga värld som skapat Universum i vilken Gud är den som regerar. Universum själv är Guds skapelse och representeras av det trädliknande föremålet inne i den stora cirkeln. Dess "rötter" består av fyra korta raka linjer som sammanfaller i en grov linje som går uppåt. Dessa korta raka linjer representerar de grundläggande substanser som bygger upp Universum: tiden, rummet, energin och kraftfälten.
    Den grova linje som bildas då dessa sammanflätas är själva det skapade Universum. Den delas upp i två grova böjda grenar som visar Guds  yttersta vilja och syfte med Universum: Den vänstra grenen: Förändringen. Den högra grenen: Mångfalden.

Förändringen: Denna består av två mindre grenar som den större grenen delas upp i, för att visa förändringens natur. Den vänstra mindre grenen visar de cykliska förändringarna och den högra mindre grenen de icke cykliska förändringarna i form av de ickelinjära och de linjära förändringarna. De icke linjära förändringarna bildar en våg på grenen och de linjära är grenens raka spets.

Mångfalden: Denna gren delas upp i två mindre grenar. En som böjs uppåt: De evolutionära principerna. En som böjs nedåt: De grundläggande naturkrafter som styr Universum och som möjliggör mångfalden i Universums uppbyggnad. Den mindre gren som böjs nedåt är i sin tur uppdelad i fyra mindre grenar som symboliserar dessa grundläggande naturkrafter: Gravitationen, starka kraften, elektromagnetiska kraften och den svaga kraften. 

Guds väg, en översikt

Att följa Guds väg innebär att följa tre grundläggande moraler och koppla ihop den med kunskapen om hela Universums uppbyggnad, inte bara om stjärnor och galaxer utan även om vår hemplanet, Jorden och det som finns på Jorden.

Vi människor får inte kunskapen om Universums uppbyggnad till skänks. Vi visar vår respekt inför Gud genom att undersöka Guds skapelse, Universum, och dra slutsatser om denna som är såpass nära sanningen som går att komma med vår begränsade uppfattningsförmåga.

Att bli upptagen i Guds gemenskap efter döden innebär inte bara att ta till sig kunskap om Guds skapelse, utan även att främja att denna kunskap kommer i dagen och att sprida denna till de som ej har den. Men vi måste också agera moraliskt utifrån denna kunskap. Vi måste främja vår egen överlevnad, den mänskliga artens överlevnad och den omgivande levande naturens överlevnad. Dessutom måste vi sträva efter att minska lidandet som uppstår runt omkring oss.

Vi människor är inte bara medvetna varelser. Vi har även förmågan till fria tankar, bortkopplade från tankar som rör vår direkta överlevnad och reproduktion såsom är fallet hos de flesta djuren. Att vi har fria tankar gör att vi även har en själ. Denna själ åtskiljs från kroppen vid dödens inträde. Därefter finns tre vägar för själen att gå efter ett möte med Gud:

-Människors själ, som ej gjort tillräckligt för att följa moralen och kunskapen kommer att återfödas i en materiell kropp under vardande  tillhörande en medveten varelse med förmåga till fria tankar och få ett nytt liv i den materiella världen

--Människors själ, som gjort tillräckligt för att följa moralen och kunskapen kommer att  upptas i Guds gemenskap i den andliga världen

-Människors själ, som trots kunskapen ej velat följa moralen och direkt ägnat en stor del av sitt liv till att motverka moralen, kommer att återfödas i en materiell kropp under vardande  tillhörande en medveten varelse som ej har förmåga till fria tankar och få ett nytt liv i den materiella världen. Denna medvetna varelse kommer således att ha en människas själ, men ej att vara en människa. Denna människas själ kommer efter denna varelses död att återfödas i en annan medveten varelse utan själ om och om igen under en kortare eller längre tid.