Begynnelsen och utvecklingen av den materiella världen

 

Före begynnelsen av det världsallt vi människor känner till, den materiella världen, fanns endast andevärlden. Om denna har vi människor lite kännedom, men vi vet att Gud härskar här. Gud är en andlig varelse vars storhet är ofattbar för människan. Men vi vet att Gud är en varelse med oändlig visdom och med  förmågan att skapa något ur intet.

 Så kom det sig att Gud skapade den materiella världen, en värld som vi människor befinner sig i och som ligger utanför andevärlden. Vi kallar denna världen för "Universum" eller "Världsalltet".
    När Gud skapade den materiella världen så skedde det vid en specifik tidpunkt för länge sedan. Strax efter att den skapats var  den materiella världen oerhört liten och enhetlig. Den var mycket mindre än lillfingernageln hos en människa och den bestod då av fyra substanser. Tomrum, energi, kraftfält och tid.   Men Gud hade i denna  skapat förmågan till utveckling, föränderlighet och mångfald. Detta möjliggjordes av tiden. Tomrummet hade fått egenskapen att kunna växa i storlek för att däri innehålla energin och kraftfälten. Energin fick egenskapen att kunna omvandlas i olika former medan kraftfälten delade upp sig i några olika sorter som kunde växelverka med energin.
Härmed var grunden lagd inte bara till mångfald av energi och dess växelverkan med kraftfälten, utan även att dessa skulle kunna bilda komplexa strukturer, bland annat det vi kallar liv.

Strax efter skapelsen började tomrummet i  den materiella världen att  utvidga sig. Energin bildade olika former, såsom strålningsenergi och materia. Dess enorma mängd började fördelas i det växande tomrummet tillsammans med kraftfälten.  Växelverkan mellan kraftfälten och energin startade olika processer som ledde till strukturer som inte funnits förut. Små materiapartiklar bildades av delar av den ursprungliga energin. Dessa slog ihop sig och bildade så småningom strukturer som vi kallar atomer.

   Dessa var av bara några få och enkla sorter. Men de bildade stora moln som i sitt inre förtätades på olika ställen. Förtätningarna blev varma av att de infallande atomerna krockade med varandra. De blev också tätare i sina mittersta delar och klotformade. Slutligen blev det så varmt och tätt att atomerna splittrades i sina beståndsdelar och några av dessa beståndsdelar började slå ihop sig till större aggregat. När så skedde omvandlades en del av materiaenergin till strålningsenergi och förtätningen började lysa. Förtätningarna hade blivit stjärnor. Dessa stjärnor kunde lysa under långa tidsperioder så länge som de små materiepartiklarna slog ihop sig till större aggregat av materiepartiklar.  Men dessa aggregat kunde inte bli hur stora som helst, utan när en viss gräns på aggregatens storlek uppnåddes så upphörde energiomvandlingen av materiaenergi till strålningsenergi.  När detta skedde, exploderade stjärnan och dess yttre delar kastades ut i tomrummet. Materiepartiklarna i de utkastade delarna svalnade och började slå ihop sig till atomer igen. Men nu fanns det atomer av många olika slag förutom de ursprungliga få. 

Stjärnor fortsatte att bildas ur gasmolnen, men delar av gasmolnen innehöll nu atomer som kunde bilda fasta material istället för bara gaser. Dessa atomer hade bildats av tidigare stjärnor som exploderat. Nu började stjärnor bildas som omgavs av mindre klotformade ansamlingar av fast material och gaser, nämligen planeter. 

De nya sorterna av atomer som bildats i stjärnorna hade förmåga att binda sig till andra atomer och bilda små aggregat av ihopbundna atomer. Sådana vi kallar "molekyler". De var först enkla och bestod bara av några få olika eller lika atomer, men i vissa miljöer på några planeter kunde molekylerna samverka och bilda mer komplicerade molekyler som i sin tur kunde samverka och bilda system som kunde skapa nya molekyler och omvandla olika energiformer. Dessa system bildade  avgränsningar till omvärlden för att inte flyta ut. De kunde också växa och bli större. Efter en viss tid uppstod i vissa system förmågan att kunna dela upp sig i två likadana system då det ursprungliga systemet började bli för stort för att molekylerna skulle kunna samverka på ett ordnat sätt. Härmed var de första livssystemen bildade: Förmågan att omsätta materia och energi, att växa genom detta och att kunna kopiera sig själv. 

Med tiden uppstod sedan förmågan hos dessa livssystem att kunna slå ihop sig till andra livssystem och samverka med dessa och bilda stora system av dessa livssystem. Olika livsformer uppstod som var anpassade till olika möjliga miljöer genom en ny process, anpassningsprocessen.  Med tiden uppstod livsformer som kunde uppfatta sig själva, ha ett medvetande. Senare kunde även den mest avancerade livsformen uppstå. De som inte bara hade ett medvetande, utan även ett fritt tänkande. Dessa livsformer försågs med andeväsen från andevärlden, det vi kallar "själar", då dessa var de första materia och energisystemen i Universum som hade förmågan att kommunicera med Gud i andevärlden.   

 Gud hade utformat mångfalds och förändringsprocesserna på så sätt att sådana livsformer skulle kunna uppstå Men Gud hade också i dessa processer lagt i en slumpfaktor som gjorde att vägarna som förändringarna kunde ta skulle kunna skapa mångfald som Gud ej kunnat förutse. För Gud gläds över att inte kunna förutse allt.